Efter alldeles för lång tid

Väntar på att den här lilla kraken ska komma hem så att vi kan fnissa åt "Katt åt JAS - blev Gripen" igen.

Saker ni inte visste att ni ville veta

Jag avaktiverade mitt Twitter-konto. Blev så himla trött på allt. Alla sköna feminist-snubbar som dunkar varandra i ryggen och håller tjejerna utanför. Alla likadana åsikter. Alla självklarheter som skrevs bara för att bli retweetade.

Jag vet. Det är delvis mitt eget fel. Jag skapade mitt eget flöde genom att följa dem jag följde och egentligen gillar jag just dem, men jag gillar inte alltid folket som citeras och jag kan ibland bli lite trött på att läsa hundra ansträngt fyndiga kommentarer om Ulf Brunnberg på en dag. Även om jag har varit likadan själv. Dessutom fick jag lite prestationsångest av att se allt jag borde bry mig om men inte orkar och det kan jag inte hantera just nu. Jag har höga krav på mig själv när det kommer till politisk medvetenhet och engagemang, men jag klarar inte att leva upp till mina egna höga krav när jag plötsligt ska ta hand om en ny människa. Och han är lite viktigare än några retweets.

Så för att slippa bli påmind om allt jag borde engagera mig i och för att slippa se samma saker sägas om och om igen avaktiverade jag skiten. Kanske tar jag upp den igen. Eller så gör jag inte det.

Nu vet ni.

Om sömnrutiner för barn

"När rutinen är färdig lägger du ned ditt sömniga, men inte sovande, barn i sin säng. Man blir ofta förvånad över hur lätt barnet somnar."

Efter två timmar av hjärtskärande gråt och ett barn som sprattlade mer än fisk på land så fort han nuddade madrassen (ja han var sömnig men inte sovande varje gång), blir jag förvånad över att jag inte har läst rubriken om hur människan som skrev det här blev rullad i tjära och fjädrar på öppet torg av en hord rödögda småbarnsföräldrar. Kanske var mina egna ögon för igensvullna av sömnbristen för att jag över huvud taget skulle kunna läsa just den dagen då det stod.

Titta, jag springer fortfarande!

Det är faktiskt helt sjukt att tänka på för den som känner mig. Jag. Ett hårdrockande, vänsteraggressivt fyllo springer tre gånger i veckan. Typ. Ibland blir det bara två gånger. Nu är jag förvisso inte ett fyllo längre och hårdrocken har väl mer landat i någon form av evig Bon Jovi-ballad på senaste, men ÄNDÅ. Det går inte snabbt, det är inte vackert sånär som på mina sjukt fräsiga skor - men jag tar mig fan framåt. Jag har faktiskt tagit mig framåt så pass mycket att jag nu har utmanat döden och anmält mig till ett lopp om en månad. Känner mig som Tarzan minus lianen. Folk har faktiskt dött när de har sprungit, mind you. Väntar dock fortfarande på att få uppleva det omtalade "runners high". Visst känns det sunkigt och frustrerande när jag av någon anledning inte kan springa och visst är det skönt när det är över, men ska man inte få en känsla av att det är njutbart medan man är igång också?

And you will know me by the colour of my shoes...

Surkärring

En anledning till att jag börjar tröttna på sociala medier och bloggar är att ingen svär på riktigt längre. Jag vill ha jävlar och fan och helvetes röv, men får bara sjutton, in i bomben (vem tillät DET uttrycket att komma tillbaka?) och andra light-svordomar. För att inte tala om alla som använder sig av kraftprefixet "tok". Tokmycket. Tokfint. Ge mig i alla fall en helvetes tokröv! Jag klarar inte av den här kvalmiga förskolestämningen som har lagt sig över hela det svenska internätet, med undantag för Flashback och där går det ju inte heller att läsa. Alltså det finns ingen passion i "fy sjutton", det gör bara inte det. Svär på riktigt eller svär inte alls.

Och när jag ändå är igång och rasar vill jag påpeka att "på ricko" och "ba" är skitfånigt.

Från en dag när jag av uppenbara skäl var på bättre humör.

Inte alls enligt planen

Skulle fira väns fyrtio år med micheladas, tacos och brottare ikväll. Fick migrän och illamående istället. Fick förvisso brottas med en femmånadersbebis som sömnvägrade också, men det var kanske inte riktigt den typen av brottning jag hade tänkt mig. Är jag bitter? Ja. Särskilt eftersom att Frallan erbjöd sig att komma hem direkt efter jobbet och ta barnet så att jag skulle få vila, men jag sade nej "eftersom att både han och jag kommer ändå att ha hunnit somna då, gå du på festen istället". Om barnet somnade i tid? Givetvis inte. Det är vid sådana här tillfällen jag funderar på att bli religiös så att jag i alla fall kan ha en gud att skylla på.

På förekommen anledning

Man får tycka att personer är dumma. Jättejättedumma till och med. Man får däremot inte hänga ut någon med namn, adress, telefonnummer och födelsedatum i mitt kommentarsfält. Jag är inte intresserad av att vara ett medel i en konflikt jag inte har något att göra med.

Tack.

Metafeminism

HÄRREgudrun vad trött jag blev på alla "men alltså kan inte den feministiska debatten handla om lite viktigare saker"-människor. Har därför sorterat bort fienden ur min läslista. Det vill säga kränkta snubbar och daddies girls. Trodde att de skulle vidga mina vyer och öka min förståelse för mänskligheten, men alltså jag blir bara arg. Sover för lite för att orka med folk som vet för lite för att se att allt hänger ihop. Läs en bok eller skriv det extremviktiga inlägget själv. Skit i att engagera dig i saker du inte bryr dig om, kan ju för övrigt vara det första tipset. Lite som jag gjorde nu när jag tog bort fjantarna. Tips på vem jag kan ersätta dem med mottages tacksamt. Gillar sura människor som kan tänka.