Det blir inte alltid som man vill

Sak jag vill oroa mig över: hur jag ska lyckas få till en ny tatuering inklusive läktid och motivval innan det blir för mycket sommar.

Sak som oroar mig egentligen: att jag precis läste en kolikbeskrivning som lika gärna hade kunnat vara en berättelse om mitt barn. Lilla, lilla magen...

Lästips om våldtäktsmän

Nu tycker jag att ni ska läsa när Fanny skriver om våldtäktsmän och straff-fantasier. Framförallt för att hon sätter fingret på varför jag alltid blir lite trött när folk vill få det till något "genuint" att våldtäktsmän blir hatade i fängelser:

"Men hatet mot våldtäktsmän har nog inget att göra med ett brinnande engagemang för kvinnorättsfrågor och kvinnors rätt att själva avgöra när, hur och med vem de ska ha sex utan är snarare en fråga om machokultur. Detta baserar jag på att det för det mesta är personer (oftast män) med en i övrigt dålig kvinnosyn som brukar ha den mest extrema inställningen till våldtäktsmän, även om det är ganska utbrett även i resten av samhället. Jag tänker mig att det handlar om att våldtäkt ses som något otroligt omanligt; en riktig man behöver inte våldta. Jag tror också att det handlar om ett behov av att skydda ”sin” kvinna från andra män."

Och så avslutar hon så bra med att säga det här:

"Det är riskfritt att säga att våldtäktsmän ska utsättas för en det ena, än det andra, för alla hatar en våldtäktsman. Om sedan någon i ens omgivning skulle bli anklagad eller dömd för våldtäkt så slätas detta över med att han ”inte är sån”. Kvar hägrar bilden av den asociala och perversa våldtäktsmannen, personen som inte är som ”vi andra” utan snarare sjuk, knappt mänsklig."

Hur som haver. Läs hela inlägget! Fanny är klok.

Misärgrannar

Sedan vi flyttade in hit i december har grannarna i trappuppgången bredvid bråkat och kastat grejer på varandra - med undantag för februari månad då mannen efter ett våldsamt gräl stack i ett par veckor. Nu är han tillbaka igen och så är även bråken. Mitt i allt det här sitter en unge och gråter och när föräldrarna inte bråkar med varandra får mamman hysteriska utbrott på barnet. Varje gång vi har varit på väg att ringa värden eller störningsjouren har allt lugnat ner sig och vi har tänkt lite naivt att "jaja, det är nog över nu men blir det en nästa gång då, DÅ ringer vi" och så har det fortsatt sådär ett tag. (Nej, vi vågar inte knacka på och ja det finns redan smartskallar som har påpekat att det är "typiskt svenskt" och som svar på det säger jag: skit i er i näven.)

Nu ringde jag i alla fall polisen idag för nyss lät det som att de rev lägenheten skrikandes. Tyvärr lade de av just när samtalet kopplades fram och polisen skickar bara ut bilar vid pågående bråk, så vi får vänta till nästa gång det sätter igång där inne igen. Vilket vi har förstått bara är en tidsfråga. Är det läge att lägga en anonym lapp med tips om parterapi i brevinkastet innan det händer?

Saker amningshetsarna inte pratar om

När man ammar flyger amningshormonerna vilt omkring i kroppen. Det här påverkar antingen inte bröstfödaren alls eller så leder det till en reumatisk värk i alla leder. Jag tror inte att jag behöver förtydliga mitt tillstånd för er. Med vänlig hälsning, Värkande Bitter -78

Jag gör ett undantag

Det är lite svårt det här med barnbilder. Å ena sidan vill jag respektera min sons integritet, å andra sidan känns det som en plikt att sprida hans fantastiska lilla hjärtformade ansikte. Och så har vi den här tredje sidan: jag vill inte vara en SÅDAN som distanslöst lägger upp barnbilder med kladd från olika kroppsöppningar. Varför gör människor det? Jag förstår inte.

I vilket fall som helst så kom Instagram till android ungefär samtidigt som jag gjorde mig av med min HTC-telefon. Nu offrade jag emellertid min stolthet och skaffade en iPhone istället och till iPhonen har Instagram funnits sedan urminnes tider. Ergo: för att komma runt mina moraliska dilemman har jag lagt upp ett konto där. Ett konto för, bland annat, barnbilder som kan spridas till inloggade personer som jag kan ha koll på. För den hugade är mitt användarnamn Soflex och bilderna är garanterat kladdfria (utom den senaste, men den var på en bit St Agur och det är ju trots allt en ost).

Undantaget, för övrigt. Här är vi:

Hittade du det du sökte?

Stop The Traffik

Well yes mr Isaak

I will see YOU on October the 17th! Och kanske även den 22. Ärad vare Chris i höjden!

Saker jag inte förstår i hen-diskussionen

1) Varför viljan att införa ett könsneutralt pronomen på något sätt skulle betyda att pojkar ska bli flickor och vise versa. Och i förlängningen - varför diskussionen alltid mynnar ut i ett "jo jo, jämställdhet i all ära men det finns FAKTISKT skillnader". Jaha? Mer och mer forskning visar att skillnaden mellan individer är större än den mellan grupper. Vad har det att göra med att ett fungerande könsneutralt pronomen saknas i svenskan egentligen? Lag- och myndighetstexter hålls bäst könsneutrala, till exempel. Det betyder inte att ni inte kan fortsätta truga på era döttrar "prinsessperioden".

2) Varför alla ska tvingas kalla sig för hon eller han när ingen tvingar någon att kalla sig för hen. Ja det finns folk som varken kan eller vill definiera sig. Varför de måste göra det för att någon är rädd om "pojkars rätt att vara pojkar" är mer än jag förstår.

3) Varför det är så viktigt att berätta för alla hur onödig diskussionen är. Jämt och ständigt. Det är bättre att vara tyst om man nu bryr sig så otroligt lite om något att man... måste prata om det hela tiden?

Det finns vissa diskussioner där jag hade kunnat hålla på mina åsikter enbart för att meningsmotståndarna är så infernaliskt korkade. Dit hör diskussionen om hårväxt på kvinnor, diskussionen om bakverket "negerboll" och diskussionen om det könsneutrala pronomenet "hen". Om ni ursäktar ska jag pumpa ut mjölk till min son nu.

Jag när en kommunist vid min barm

Tretton dagar efter beräknat datum, 4.8 kg tung och tillsammans med två och en halv liter av mitt blod kom han motvilligt ut. Han heter inte Silas och jag tänker aldrig föda på igångsättning igen. I övrigt har jag inte så mycket mer att rapportera just nu, mer än det uppenbara: att han är komplett bedårande.