onsdagen den 8:e augusti 2012
Metafeminism
HÄRREgudrun vad trött jag blev på alla "men alltså kan inte den feministiska debatten handla om lite viktigare saker"-människor. Har därför sorterat bort fienden ur min läslista. Det vill säga kränkta snubbar och daddies girls. Trodde att de skulle vidga mina vyer och öka min förståelse för mänskligheten, men alltså jag blir bara arg. Sover för lite för att orka med folk som vet för lite för att se att allt hänger ihop. Läs en bok eller skriv det extremviktiga inlägget själv. Skit i att engagera dig i saker du inte bryr dig om, kan ju för övrigt vara det första tipset. Lite som jag gjorde nu när jag tog bort fjantarna. Tips på vem jag kan ersätta dem med mottages tacksamt. Gillar sura människor som kan tänka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoho, 'gillar sura människor som kan tänka' är lite av mitt mantra här i livet, blir paradoxalt glad av att läsa sånt!
SvaraRaderaDet är en vinnande kombination minst sagt!
RaderaKänner mig träffad då jag skrivit liknande inlägg på senaste tiden även om jag inte vet ifall du fortf läser mig.
SvaraRaderaDet är något så alldeles fruktansvärt tröttsamt med folk som kritiserar människor som kommer med en kritik mot en debatt. Varför ska man inte få komma med synpunkter på vad som står på agendan för dagen? Ska man hålla käften istället för att kritisera Aftonbladet och starta en tidning själv då eller?
Den feministiska debatten jag tar del av har på den senaste tiden varit överfull av en massa folk på hybrishöga hästar som enbart sett allting svart eller vitt mellan varven de ägnat åt att ryggdunka varandra.
Det var inte riktat mot dig, eftersom att jag inte har läst dig på ett tag (du mådde dåligt samtidigt som jag, pallade inte).
RaderaMan SKA komma med kritik i debatter och inte ge bort dem till ryggdunkarna - men att kvida om att det finns viktigare saker att bry sig känns ju bara korkat. Om det nu finns viktigare saker att bry sig om, gör det då? Alltså varför engagerar man sig om man inte bryr sig? Bästa exemplet på när det gick för långt: Slussen/kulturvänstern/Benke Ohlsson-debatten. Två miljarder krönikörer som tydligen inte brydde sig alls skrev om det.
Samt: de flesta feministiska debatter om läget i Sverige avfärdas som trams och ett "det finns viktigare saker att bry sig om". Det handlar nästan alltid om ett förminskade maktspråk och inte om att man har tröttnat för att debatten är fylld av hybris. Fattar man inte att även de små bitarna är viktiga känns det dessutom som att man gör bättre i att läsa på än att gnälla.
Men visst, det du beskriver i slutet är en ganska stor del av Twitter om man hamnar fel där har jag märkt. Väldigt mycket: SE MIG JAG HAR EN ÅSIKT! Har avföljt en stor del av den skaran och är lite inne på att lägga ner mitt konto av just den anledningen.
Ja alltså nu menade du ju inte det jag menade så det blir svårt att svara. Mina invändningar har varit mot debattklimatet och denn intolerans det präglats av på sistone, upplever det som att det finns väldigt lite plats för gråskalor. Kan även tycka debatterna är oerhört ensidiga precis som anonym anger, men håller med om att man inte ska förminska och kalla det andra diskuterar för trams (eller få det till att det pågår en catfight när två kvinnor debatterar, suck). Jag förstår vad du menar och jag vänder mig inte emot det du säger. Själv är jag trött på att det finns för lite svängrum för kvinnor i den feministiska debatten.
RaderaUndrar bara: Vad tycker du om Maria Sveland? Jag tyckte hennes inlägg i DN-kultur om Brevik etc var ett intellektuellt bottennapp men många gillar väl henne.
SvaraRaderaAnnars tycker jag själv det är bra med olika åsikter, känns lite jobbigt i Sverige ibland att det ska vara så himla pk och konsensus om allt från jämlikhet till invandring - debatten blir ofta lite väl svartvit och förenklad.
Själv feminist dock, men orkar inte riktigt med hen- och hbtq-debatten jämt.
Det där inlägget på DN hade redan blossat upp i en så stor åsiktsstorm på Twitter innan jag såg länken till det att jag inte orkade läsa. Har sett Maria Sveland i några sammanhang och hon har aldrig levt upp till de stora förhoppningarna jag har haft på henne. Tycker inte mycket mer än så.
RaderaKlart det ska vara olika åsikter, men ett "det finns faktiskt viktigare saker"-uttalande är mer en meningslöshet än en givande åsikt i en debatt. Det används ju för att förminska dessutom. Blir bara trött på det.
Twitter sabbar debatten en del, tror jag. Finns liksom ingen plats för nyanser på 140 tecken. (Okej, lever inte mitt liv genom Twitter - men det är där jag har följt debatter på senaste. Är på väg därifrån nu.) Dessutom blir det någon form av popularitetstävling i stort på nätet där man inte vågar avvika från vänster/höger i rädsla att tappa läsare/följare/etc. Över lag finns det väldigt lite utrymme i politiska debatter för nyanser. Allt är så satans kategoriserat. Även jag.
Jag förstår. Vad jag däremot inte riktigt förstår är Twitter, men det kan bero på att jag inte riktigt är en uppkopplad person när det gäller mobiler etc. Har testläst lite twitterflöden. Det verkar som om folk postar grejer där jämt och ständigt i vissa fall (typ en gång per timme), blir det inte en viss stress om man hela tiden får och sänder meddelanden? Jag är inte alls pensionär fast det kanske låter så ... Annars vet jag ju inte vad du syftade på för debatt riktigt, associerade bara själv till att det är sådan konsensus kring en del saker i Sverige, tycker Knausgård fångat den mentaliteten ganska bra (är själv inte svensk!).
SvaraRaderaJag älskade Twitter först. Nu är jag kluven. Jag blir stressad, men inte för att folk skriver så mycket (skiter bara i att läsa) utan för att det känns som att det finns så litet utrymme för misstag. Blev rätt aggressivt påhoppad för ett syftningsfel en gång t.ex. Samtidigt är det ett rätt bra forum för att få koll på saker. Nyheter/länkar/allt möjligt sprids fort som fan. Och dem missar man i regel inte för de brukar twittras ut av så många.
RaderaMenade debatteR och inte debatteN, som jag råkade skriva.
Har inte läst Knausgård! Än. Tänker att jag ska göra det ofta, men är lite för nybliven förälder för att orka just nu.
Av den anledningen orkar jag inte ge mig in i "debatter" på Twitter. Alltså förlåt citationstecknen men även det mest välmenande försöket till debatt spårar förr eller senare ur i pajkastning & hat. Twitter är inte ett utrymme för debatter & seriösa diskussioner som jag ser det, snabbheten & det begränsade utrymmet gör att det är som upplagt för missförstånd. Så när jag tweetar länkar jag bara till sådant jag tycker är intressant eller också skriver jag om min vardag. Ibland tweetar jag punch lines, men då försöker jag undvika att göra det kring uppenbart 'känsliga ämnen'- sådant sparar jag till bloggen eller face to face-diskussioner där det är lättare att göra mig förstådd. (Och eftersom jag aldrig ger mig in i Twitter-debatter, slipper jag tröttna på sajten.)
SvaraRaderaHur som helst är det fantastiskt irriterande med människor som bah: "Men kan du inte bry dig om nåt viktigare, eller?!" Fan, det är väl upp till var & en att avgöra vad som är viktigt för en själv. För mig kanske det är sjukt viktigt med djurrätt, det betyder inte att det är fel att jag engagerar mig i det bara för att någon annan tycker det är viktigare med miljöfrågor. Sedan kan nog de flesta enas om att t.ex. frågor rörande människosvält är viktigare än frågor rörande huruvida det ska byggas en ny galleria i stan eller ej, men det betyder inte att galleria-frågan är oviktig. Allt är ju, precis som du skriver, delar av en helhet. Oavsett vi snackar feminism, liberalism, miljöfrågor eller någonting annat. Det behövs människor som tar de 'små' frågorna, precis som det behövs människor som tar de 'stora'. Bara bröst-frågan tycker t.ex. många, även inom feminismen, är sjukt oviktig. Men den är den del av en helhet där kvinnor förtrycks p.g.a. sitt kön och därför är den en viktig fråga för mig. Jag känner också att det är en grej jag faktiskt kan förändra och därför väljer jag att (bland mycket annat) fokusera på den.
Självklart får folk kritisera mina åsikter, men då ska det ske på ett sansat sätt och inte på ett rabiat: "Du bryr dig om petitesser!"-sätt. Tycker de att det finns viktigare frågor att ta tag i, är de liksom jävligt välkomna att göra det själva. Ingenting blir bättre av att gnälla på att _jag_ inte engagerar mig i 'rätt' frågor. Antar dock att det är lättare att klaga på vad andra gör/inte gör, än att göra något själv. Kanske har de här människorna helt enkelt inga idéer kring hur de ska förändra och ingen ork till att författa debatterande/diskuterande texter, så för att slippa känna sig som usla människor som inte gör något alls klagar de på de som faktiskt engagerar sig.
Word!
Radera