När ryggskott är en välsignelse

Tror ni att babymassage går ut på att man sitter i ring med sina bebisar och pratar om vilka mirakel de är i ett rum fyllt av värmeljus (trots att det är en varm dag i juni) och Enyas musik? Då har ni rätt. Lägg till en instruktör som behandlar sin docka som en riktig bebis. Lägg till att vi vid ett tillfälle, då barnen gjorde det enda rätta och skrek i kapp, förväntades vagga våra barn och sjunga "När trollmor har lagt sina elva små troll" i kör. Det hjälpte så klart inte (såg vi på dem som följde förväntningarna). Plötsligt började folk gå hem och mitt i allt satt instruktören och desperatlog och sade att vi var välkomna tillbaka nästa vecka. Sade jag att hon inledde allt med att viska fram ett poem om hur unik varje bebis är? Det gjorde hon i alla fall.

Det här var en vecka sedan, så det var alltså idag som vi var välkomna till helvetet igen. Jag är hjärtligt tacksam över att mitt ryggskott håller mig gisslan i mitt eget hem. Frallan skulle till skolan så han kunde inte gå han heller. Nästa vecka är sista gången men jag är ganska säker på att vi har förhinder då med. Förhinder i form av ett barn som stressgråter när han masseras i grupp med andra, till tonerna av Enya, bland annat.