tisdagen den 29:e maj 2012

Första mötet med föräldragruppen

Jag fick gå själv med barnet eftersom att Frallan jobbade. Delade hiss upp med en rockabillylajvande familj och hoppades i mjugg att vi skulle hamna i samma grupp. Inte för att jag är så förtjust i lajv (det kommer så ofta med rekonstruerade könsroller) utan för att de såg ut att vara i min ålder. De hade dessutom snygga tatueringar (och ja jag vet att jag borde lärt mig för länge sedan att inte döma folk efter bläck, men jag är väl lite trög på det där området). Nu skulle såklart inte den här familjen till samma grupp som vi. Vilket var lite synd (tror jag). Om ni tar fram alla fördomar ni har om föräldragrupper så vet ni ungefär vilka familjer det var som kom till vår grupp istället.

När jag går in i rummet hamnar jag i ett hav av blått och rosa och "lillan" och "lillen" och "knyttet". Man försöker ha hopp om framtiden men en betydande del (det vill säga alla) i den här gruppen var yngre än jag och borde veta bättre än att fostra ännu fler barn in i könsrollernas strama mönster (anser jag). Det gjorde mig lite beklämd. Två personer var helt okej men resten av människorna kändes som levande inlägg från familjeliv. Av nio barn var två inte klädda i färg efter kön (det ena var mitt). Visst, det är inte förbjudet för pojkar att bära blått (vi kör på det här hemma) och det är inte förbjudet för flickor att bära rosa (vi kör på det här hemma, fast vi har ju då inte en flicka) - men att välja blått FÖR att det är en pojke och rosa FÖR att det är en flicka kommer alltid med så mycket mer tråkigheter. Det är ett helt paket av begränsad frihet. Jag säger det igen: det gör mig beklämd. Jag hade hoppats att vi kommit längre än så. Det gör jag ofta. Alltid blir jag besviken. Men visst, det kan för all del bara vara mina fördomar som spelar. De här barnen bar säkert, som många andra könsklädda barn, bara det föräldrarna råkade tycka var snyggt.

För övrigt förstår jag verkligen inte det skriande behovet hos unga familjelivsföräldrar att vara så satans lillgamla. "Lillan börjar blir stora damen nu" och "Här ligger mitt lilla knytte och snusar gott" är två exempel av tusen på vad jag hörde idag. Fick mig att vilja ställa mig upp och skrika "JAG NÄR ETT HEN VID MIN BARM NORMJÄVLAR", men jag spräckte ett blodkärl i pannan när jag höll tillbaka frustrationen istället. Sedan chockade jag minst fyra föräldrar genom att säga "skit" istället för b-ordet. Jaja. Barnet älskade ju detta inferno så vi kommer så klart gå dit igen, och hade jag sovit mer än två timmar i natt hade jag kunnat vara lite käckare kring det här. Lite mer öppen. Lite mer förstående. Men jag får vara det nästa gång istället.

Mitt hen.

10 kommentarer:

  1. SanityAssasin30 maj 2012 11:46

    Haha, underbart! Jag förstår dig verkligen, misstänker att det hade varit precis så här om jag hade haft några kids....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beware säger jag. Var tveksam till det här med barn just på grund av saker som det här.

      För övrigt: när Peter Murphy och Trent Reznor gör Sanity Assasin tillsammans? DÖR för att den är så jävla bra.

      Radera
  2. SanityAssasin30 maj 2012 23:02

    Allvarligt talat, jag kommer i tvångskontakt med så många människors totala idioti bara genom att ha hund, med barn blir det plötsligt helt andra och fler saker att förhålla sig till, fast det är såklart roligt att läsa om när det händer andra, hehe...

    Vilka? ;P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inom hundkretsar verkar det onekligen finnas en hel del märkliga människor. Min vän var med om att en tant gick fram till hennes hund, plockade upp den och gned den runt hela sitt ansikte för att se om hon var allergisk mot rasen. Så sjukt! Det lär ju förhoppningsvis inte hända med mitt barn i alla fall.

      De hära: http://www.youtube.com/watch?v=LHZjtjLAqyI

      :)

      Radera
    2. SanityAssasin7 juni 2012 11:38

      Haha, för i helvete vad sjukt! Tur min hund är för stor för att plockas upp hur som helst... Du kan nog inte vara säker på att det ALDRIG kommer att hända med ditt barn, fast då kanske mer 'åååååh, jag bara mååååste känna den där haaaarliga bäbisdoften, oavsett om bebisens mamma är en för mig vilt främmande människa'.... >_<

      Azo, ja vet vilka de e, it was teh joke. Inte ett speciellt roligt teh joke kan erkännas såhär i efterhandens kranka blekfethet.. ;P

      Radera
    3. Jag har aldrig känt bebisdoften. Fattar inte vad det är folk pratar om faktiskt. Gillar så klart att lukta på MITT barn, men jag har aldrig känt den där sabla doften på andras ungar.

      Haha jag tänkte väl det. Jag skyller all min tröghet på sömnbrist.

      Radera
  3. Jag ska föda om 4 månader, var ska jag hitta personer som du?? Jag kommer att förgås bland alla normföräldrar om jag tvingas umgås med dem, aaargh!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag visste var fler som jag fanns hade jag inte behövt skriva inlägg som det här. Önskar mig en feministisk föräldragrupp, men måste sätta ihop den själv i sådana fall och det finns inte orken till nu.

      Grattis till en framtida bebis! Trots familjelivsföräldrar är det en väldigt bra grej över lag med en ny familjemedlem.

      Radera
  4. Prova öppna förskolan. Det kan vara en liknande upplevelse. Eller värre...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vid andra föräldragruppsträffen tillkom två tänkande människor som inte var med förra gången. Även om jag inte älskade det så var det helt okej den här gången.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...