måndagen den 23:e januari 2012

Reclaim the game

Nu för tiden är vägen upp för rulltrappan till mitt jobb tapetserad med den här reklamen:


Den är tryckt i fem olika planscher tror jag, där fem olika pojkvänner poserar för myten om... ja ungefär allt som ingår i ett heterosexuellt parförhållande. Killen som inte riktigt vill växa upp, den nödvändiga vita lögnen för att blidka "den jobbiga flickvännen" som bossar i hemmet - för att nämna de mest uppenbara. Reklamen talar också om för mig att jag är totalt ointressant som kund för Lovefilm. Jag är ju tjej och tjejer spelar tydligen inte tv-spel. Vi, som homogen grupp, blir bara sura när våra pojkvänner, även de som homogen grupp, gör det.

Skönt att veta! Det betyder trots allt att både jag och Lovefilm är helt överens om att det är ett totalt slöseri för mig och mina kvinnliga vänner att lägga några som helst pengar på dem. Av de sociala nätverken att döma har Lovefilm även förlorat potentiella kunder i tänkande heterosexuella män liksom homosexuella personer och singellevande oavsett kön och sexualitet. Starkt jobbat!

13 kommentarer:

  1. En annan irriterande sak är att de nog, till viss del, har rätt. Det är nästan bara folk med snopp som köper datorspel. VARFÖR är något man inte behöver spekulera om så länge, men det är rätt irriterande. Just det lär vara skälet till att Sims skrällde så förfärligt. Plötsligt hade man ett spel som inte handlade om våld eller fart, utan var en digital variant av Leka Med Dockor, vilket ju, som alla vet, är något främst flickor gör. Och det sålde.

    Sannolikt är det så att de, trots det etiskt motbjudande i den här reklamen, ur ett ekonomiskt perspektiv gör rätt. Detta säljer. Precis som de rosa och blå avdelningarna på HM. Det säljer också.

    Och nej, jag sympatiserar inte heller med det.

    SvaraRadera
  2. "Det är nästan bara folk med snopp som köper datorspel." Byt umgänge.

    "Leka Med Dockor, vilket ju, som alla vet, är något främst flickor gör." Byt umgänge.

    Eller för den delen - läs lite om hur det ser ut utanför normen. Det finns väldigt, väldigt många människor där med. Du sympatiserar inte, jag tror dig, men du levererar rätt mycket fördomar i det du skrev precis.

    Och åter igen försöker du berätta för mig hur världen funkar. Du behöver inte göra det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, Fiat, du missförstår mig. Med eller utan flit, vad vet jag?
      Det finns ganska många, ganska stora marknadsundersökningar som visar vem som köper vad. Jag menar mer att det är djävligt sorgligt att så många föräldrar förutsätter att bara pojkar vill spela datorspel. Den förutsättningen påverkar försäljningen. Om alla föräldrar lärt sina barn att kjol är fint oavsett kön, hade den försäljningen, och dess reklam, också sett annorlunda ut. Jag menade INTE att män skulle vara genetiskt predisponerade att uppskatta datorspel mer än kvinnor, utan att folk uppfostrats så. Jag har också läst på flera håll att just Sims sålde extremt bra, eftersom det, till skillnad från de flesta andra spel, till stor del köptes även av kvinnor, varvid man plötsligt hade en dubbelt så stor målgrupp.

      Jag var vidare ganska ironisk med mitt uttalande om dockor.

      Jag försöker inte berätta för dig hur världen ser ut eller att du bara borde acceptera den sådan. Jag försöker hålla med dig om att det är en ganska ful värld. I mitt umgänge finns det gott om kvinnor som spelar datorspel. I resten av världen tror jag det är annorlunda. Om jag hade haft fel, hade vi ju inte haft några problem, för speltillverkarna är mer intresserade av att tjäna pengar än att upprätthålla könsmönster, och om de tror att det säljer att rikta sig till folk oavsett kön, då gör de det.

      Radera
  3. Alltså vad är det som händer med Sverige? Jag lever här i min lilla utlandssvenskbubbla och tror att Sverige är så himla progressivt och bra, men gång på gång verkar motsatsen bevisas. Buhu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det händer inte så himla mycket här just nu faktiskt. Ett tag såg det ut att gå lite långsamt på rätt håll - men det slutade visst att göra det sedan. Vi har å andra sidan en jämställdhetsminister som varken vill kalla sig feminist eller erkänna strukturellt förtryck och så länge politiker som borde bry sig inte gör det, tror jag inte att den stora massan kommer att påverkas att göra det heller.

      Radera
  4. Stör typ sönder mig på denna reklam varje gång jag är ute och ögonen fastnar på den. Dels utgår den från att tjejer inte köper TV-spel, och visst... det kanske är FLER killar än tjejer som köper TV-spel, det utesluter jag inte. Men vad tusan, det finns gott om speltjejer/kvinnor också. Att alltid rikta sin reklam för TV-spel till män är väldigt exkluderande och lär knappast få fler kvinnor att köpa spel, trots att vissa av dem kanske skulle göra det om bara reklamen riktades till dem också.

    Jag tror liksom inte att män köper fler spel än kvinnor för att TV-spel är ett manligt intresse punkt slut, utan snarare handlar det om den enkelspåriga marknadsföringen som i sin tur har grund i de snäva könsrollerna i samhället i stort. Jag tänker helt enkelt i banorna att vissa människor kan ha ett intresse som de inte vågar leva ut p.g.a. könsnormerna i samhället. För att det inte anses "kvinnligt" eller "manligt" nog. I detta fall TV-spel: det ses som ett manligt intresse, och eftersom vi redan lärt in våra barn i könsroller genom att köpa olika leksaker till dem baserat på deras kön, lever könsrollerna kvar då de växer upp. En del kanske är intresserade av "det andra könets område", men vågar inte agera ut på det av rädsla för att bli dömda alternativt för att de skäms för att de inte är "fullgoda kvinnor/män". Att vissa typer av reklam då bara riktas till antingen män eller kvinnor, förstärker bara detta.

    Och vad gäller de som faktiskt aktivt intresserar sig för "det andra könets område, i detta fall kvinnor som spelar TV-spel, kanske inte snappar upp erbjudanden kring sådant här eftersom reklamen tydligt bara riktas till män? Jag tror att de enda kvinnor som verkligen ser reklamen och reagerar på den, är:

    1. De som lever i ett väldigt normativt förhållande, där mannen spelar TV-spel och de suckar åt saken. De kanske skrattar lite åt denna reklam, men de kommer inte hyra eftersom de inte själva har intresset.

    2. Sådana som du och jag, som stör oss som fan på hur normativ reklamen är, och därför inte hyr spel från Lovefilm. Som en ren protest, liksom. Eller bara för att man blir så äcklad.

    Med andra ord: Lovefilm förlorar troligen en hel del potentiella kunder på detta.

    (Dessutom tycker jag att det är tråkigt att de spär på myten om det könskonservativa förhållandet: mannen som inte växer upp, som leker och fjantar sig, och slösar de gemensamma pengarna på sina "töntiga småbarnsintressen". Kvinnan som inte förstår sig på, tjatar och till sist får mannen att lova saker med lite vita lögner inblandat. SUCK.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med!

      Jag spelade jättemycket tv- och dataspel när jag var yngre. Alla möjliga spel. Älskade fightingspel och datorrollspel mest, men körde även en del first-person shooter förutom vanliga Mario-spelen och vissa bilspel. Det som fick mig att tappa intresset var bland annat hur jag behandlades av killar som spelande tjej. Det var i sin tur en direkt effekt av att allt spelande riktades mot pojkar/män. Jag var inte viktig. Jag kunde inte så mycket. Jag hade bara tur när jag vann. Jag frystes ut. Grejen är att jag inte var särskilt unik. De flesta av mina vänner spelade mycket när vi var små, oavsett kön. Men bara killarna har fortsatt. Tack Lovefilm för att ni cementerar det tillståndet!

      Radera
    2. Det där känner jag igen. Får av de flesta killar (som inte står mig nära, alltså- mina nära vänner och pojkvän med bröder är lyckligtvis inte sådana) höra att det bara är tur om jag vinner i ett fightingspel, det går liksom inte in i deras hjärnor att jag kanske har nött lika mycket Tekken eller Soul Calibur som de, om inte mer. För jag är ju tjej. Tjejer spelar inte, tjejer övar inte, tjejer lägger inte upp taktik, tjejer förstår inte, lär sig inte. De bara trycker lite hejvilt på knapparna och så får det gå som det går, verkar vissa killar tänka. Och en del har nästan agerat med någon sorts "sårad manlighet" när jag vunnit mot dem, herre gud.

      Å andra sidan finns det de som sett det som sexigt att jag spelar. Och jag vet ärligt talat inte vilket som är värst: killar som säger att man bara har tur när man vinner eller spelar bra, som säger att man egentligen inte förstår sig på, eller killar som tycker att det är så himla upphetsande med en spelande tjej (dessa är samma killar som dreglar över booth babes). Jag menar, det är en klar fördel om ens partner/tilltänkta partner har en del gemensamma intressen, så där kan jag absolut förstå upphetsningsgrejen (och om man är kille som umgåtts mycket med stereotypa "tjejtjejer" kanske det kan vara en frisk fläkt att stöta på en tjej som inte är lika stereotyp)... men när det kort och gott handlar om att det är något med bröst och fitta som håller i en handkontroll, därav upphetsningen, då tröttnar jag.

      Och du, vad tråkigt att ditt intresse svalnade p.g.a. sånt här. :( Att folk lyckas döda ens intressen med hjälp av hånfulla kommentarer är verkligen sorgligt. Fuck them!

      Radera
  5. Fast Tehataren,
    det finns många kvinnor som spelar i min närhet också, så du är nog inte så unik som du tror på den punkten.
    Och de spelar inte bara Sims och Tetris.
    Faktum är att även spelföretagen börjat inse detta.
    Booth Babes på mässor är inget som den svenska marknaden, var sig män eller kvinnor, välkomnat eller visat intresse för, tex.
    Spelföretag som gjort det möjligt att ha annat än heterosexuella relationer/romanser i spelet fick skäll av de spelare som uppfattar sig som den normativa grupp som äger hela världen och som vill slippa bli stötta på av avatarer med samma kön, men spelföretaget bedömde att de vann mer i längden på att tillgodose fler av sina spelare med samma möjligheter inom spelet.
    Det offantliga spannet av grupper utanför den normativa hetreosexuell man vill också spela utan att bli behandlade som sekundära kunder, bihang till riktiga kunder som man kan använda för att locka dem till sig.
    Nu funkar det uppenbarligen inte på den svenska spelmarknaden och det kanske Lovefilm borde uppmärksamma, när till och med någon som jag, i periferin av den marknaden, märkt det. Istället väljer de att spela på en otroligt tröttsam stereotyp som helt enkelt inte är gångbar bland spelare längre.

    Att vara strategisk på marknaden handlar ibland om att kommunicera med hjälp av stereotyper, visst. Men om det sker på bekostnad av möjliga kunder, eller redan befintliga sådana, är det inte bra marknadsföring. Så även om det finns "ganska många, ganska stora" undersökningar som visar en massa om vad folk köper, så finns det också mycket intressanta diskussioner i spelvärlden som motsäger det. Varsågod för info!

    SvaraRadera
  6. Skönt att höra att det finns fler än jag som ogillar Lovefilms reklam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är tusentals! Och nu har reklamen blivit anmäld läste jag igår. Win!

      Radera
  7. Förlåt allihop. Jag är tydligen dålig på att uttrycka mig i skrift.

    Jag håller med er på alla punkter. Jag får också en smak av magsyra på tunnelbanan varje dag.

    Den enda detalj där vi inte var helt överens, och där jag är villig att erkänna mitt misstag i utbyte mot lite ytterligare övertalning är när det gäller vilka som faktiskt betalar pengar för spel.

    Jag tror fortfarande att folk är så hårt skolade i rosa och blått att de kvinnor som vågar trotsa den normen (och att det är en norm är vi iallafall överens om) inte är tillräckligt många för att det ska framstå som "lönsamt" att försöka ändra.

    Jag håller med om att deras reklam suger. Jag håller med om att normen är hjärndöd och jag önskar, precis som ni, att alla kunde få ha roligt, istället för att somliga ska diska medan andra har roligt och att vilka som är vilka ska bestämmas av något som inte har med sysslorna att göra.

    Jag tror inte jag är så farligt unik, men jag tror att om man letar sig utanför den typiska sociala grupp som kan tänkas läsa den här bloggen, är vi nog ändå i minoritet. Tror jag. Och det tycker jag vidare är dåligt.
    Jag tror vi är rätt överens om värderingarna, men kanske inte alldeles överens om hur illa det egentligen är ställt överallt.

    Den intresserade kan också få ta del av somliga deltagares syn på kvinnor på Dreamhack. Bara sådär.

    SvaraRadera