Julklapp

Vi kommer att få dras med alliansen i minst tre år till. Föga anade jag att det förra dåliga alternativet var så mycket bättre än detta. Till jul, i år, önskar jag mig därför en fungerande opposition så att vi i alla fall har en chans att bli av med den här regeringen en gång för alla.

Jag önskar att Jonas Sjöstedt tar över Vänsterpartiet, eftersom att jag tror att han blir bäst i slutändan (även om jag hellre hade sett Hans Linde, eller ännu hellre Josefin Brink som inte kandiderade). Jag vill att Håkan Juholt försvinner från Socialdemokraterna, för även om han är lika god kålsupare som alla andra (ja, det fanns moderater och centerpartister som delade lägenhet på precis samma sätt som honom) så funkar han inte. Om det beror på media eller Håkan själv eller kombinationen av båda låter jag vara osagt. Jag vill bara bli av med honom och ha Margot Wallström eller Lena Sommestad istället, för jag tror på riktigt att de kan göra ett bättre jobb. Och om inget av detta händer så vill jag i alla fall att oppositionen skärper sig.

Vad gäller Miljöpartiet. Vad fan var det som hände där egentligen? Skäms!

Upplysning

Många verkar ha missat detta, men det är faktiskt bara vidrigt att säga "duktig flicka". Särskilt om du är man och den duktiga flickan är en kvinna. Eller tjej. ELLER flicka för den delen. Jag tänkte först sätta en åldersgräns och säga att det är vidrigt från det att tonåren börjar, men det är vid närmre eftertanke vidrigt jämt. Det vill säga klockan alltid.

Någon sade det till mig idag. Sist det hände var 2008 och ja, jag har äcklats i alla år sedan dess. Inte konstant, men trots allt ibland. Då gällde det att jag "lyckades" göra en copy/paste. Den här gången gällde det något som var ännu mer förnedrande enkelt och jag kommer förmodligen att äcklas i mer än tre år den här gången med.

Om jag låter mina fördomar spela fritt här är jag ganska övertygad om att båda männen som sade det även tycker att det är lite gulligt att önska sig en tjej som är "glad, kåt och tacksam". Så klart. Bara dumhuvuden som inte vet bättre tycker att det där är gulligt. För att citera en mycket, mycket klok kamrat: kräckel.

Första advent

Myspysstatusarna på Facebook förnekar sig inte denna dag. Det gör inte heller arbetet i detta hem. Om en vecka flyttar vi från tre år på 30 kvm till, förhoppningsvis, betydligt fler år på 54 kvm. Det känns som att vi ska flytta in i ett palats trots en kollegas beklagande över att vi inte kommer att ha en matsal. Hon bor ensam i en femma på Östermalm kan tilläggas. Man kan säga som så att vi kommer från lite olika bakgrund. I min bakgrund har det inte funnits ett matbord sedan 2008. All mat har ätits i sängen. En matsal känns inte som prio ett. Att däremot kunna gå på toaletten OCH stänga dörren utan att alla jackor i hallen rasar ner eller att slippa samsas om vardags-/sovrummet när vi är två människor med olika dygn och därtill en katt som tycker att nätter är bra för att bland annat putta ner saker från hyllor... det känns som en dröm! Vi kommer att ha ett kök som två personer kan stå i samtidigt. Vi kommer att ha en frys. Vi kommer inte att ha en massa fester för det livet är över (mild panik), men vi kommer att ha det väldigt, väldigt bra ändå.

Det enda som egentligen stör mig är att vi inte kommer att kunna hämnas på grannen ovanför. Hon som har kört fri uppfostran på sin högljudda avkomma under alla dessa år. Å andra sidan har hon varit ganska så tyst sedan den gången hon kom för att klaga på ljudnivån och Frallan öppnade iförd kalsonger och mexikansk brottarmask. Ah, minnen!

Rummet, Frallan och masken. Ja den har mustasch. Ja den är lite för lite.

Det är alltså det här som väntar?

Låt oss säga som så att det är bäst för alla om Frallan blir glutenallergiker inom en snar framtid.

Två saker har hänt idag

1) Jag har fått ett mejl med ordet "tjejjer". Åh vad trött jag blir. Kan vi ta det, en gång för alla: dubbel-j - det är inte något som finns i svenskan annat än i sammansättningar som t.ex. tjejjour. J står alltid ensamt, möjligen för att det från början var vokalen I, men minnet kan svika mig. Det är trots allt tio år sedan jag avslutade mina 60 högskolepoäng i svenska vid Lunds universitet. Hur som helst så kan ni ta alla era tjejjer och fejjan och stoppa upp dem väldigt långt någonstans där de inte är i närheten av en text. När ni ändå håller på kan ni för all del stoppa med alla "juh" och "jao" också. Det är inte gulliga ord. Det är tramsord som inte finns (jag övervägde en stund att kalla dem efterblivna till och med, men vågade inte ta det så långt).

2) Jag har läst tre förlossningsberättelser istället för att dricka morgonkaffe. Låt mig säga detta utan att bli för detaljerad: jag är inte rädd för att föda barn, men jag vet precis vad som ska stå i mitt så kallade förlossningsbrev. Nämligen att jag vill ha allt knark jag kan få, ALLT, och att ingen jädra praoelev ska få sy ihop mig om jag mot förmodan skulle spricka. Kvinnorna i min släkt har i och för sig inte spruckit hittills och jag tänker på inget sätt vara den som sätter igång en ny trend, men OM.

Så. Det var bara det jag ville tala om för er. Nu fortsätter vi att lyssna på Dean Martins julsånger.

App app app app

Jag har en liten app i min telefon som talar om vilken gravidvecka jag går in i och vad som händer med mig och med barnet. Den är så klart väldigt generell den här appen och en graviditet är så klart väldigt individuell. Det gör att den inte är så pålitlig alla gånger. Appen alltså.

I morse kom ett litet pling och ett meddelande om att nu när jag går in i vecka 25 har hormonnivåerna lagt sig och humöret börjat "planas ut". Fem minuter senare började jag nästan gråta i hallen för att min väska låg uppochner på golvet. Som sagt. Den är inte så pålitlig alla gånger, den där appen.

Övertid.

I vanliga fall är jag av åsikten att så länge någon gör sitt jobb behöver man kanske inte räkna minuterna, men det finns ju gränser. Min går ungefär där jag sitter över en timma om dagen och gör uppgifter istället för någon som tjänar 11 000 mer i månaden. Det kommer personen i fråga också att få veta. Eftersom att jag skvallrade idag. Hatar att skvallra. Känner mig som någon som har Margaret Thatcher som förebild. Typ Annie Lööf. Samtidigt blir man ju inte jättepigg av att vara gravid, kan jag tala om. Har till och med fått in handen-i-svanken-gången nu på grund av överrörlighet i ryggen. Som jag har sagt tidigare: att kalla detta för ett välsignat tillstånd bevisar bara hur störd kristendomen är. I övrigt är det med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot den åttonde mars (ja, jag har planerat att föda då - nej ingen behöver påpeka att jag inte får välja själv). Hur som helst. Jag från insidan:

 

Viktigt meddelande

Eftersom att alla vinterskor var så hysteriskt fula i år (och alla andra år med, för den delen. Att det ska vara så jädra svårt?), tog jag den värdiga vägen ut och köpte broddar. Jajemen. Jag är numera tant på riktigt. En tant som inte tänker dö halkdöden när vintern kommer kan jag tala om. Att vintern kommer är för övrigt så sensationellt här i Sverige att det har skapat stora rubriker i tidningarna i flera veckor. Var dag en ny överraskning, här i norden.

Nu händer det något. Kanske. Eventuellt.

Idag lämnar jag in min dator på lagning. Det har tagit ungefär ett halvår av moget övervägande, eller brist på ork om ni så vill. Den väger trots allt närmre tio kilo. Förhoppningsvis innebär det här att jag kan skriva inlägg hemma utan att utföra "en förbjuden åtgärd". Jag tycker att vi tar ut denna enorma seger i förskott med ett videoklipp från den tiden då Marilyn Manson faktiskt var bra och hade något att säga till skillnad från idag då han mest känns som en blandning av dörrvaktsmetal och meningslöshet (vilket i och för sig är två olika sätt att uttrycka samma fenomen).




För övrigt fick min kusin, tillika min idol, en Rut igår. Jag känner mig såpass ödmjuk inför detta att jag tycker att vi hyllar dem båda med en fin bit som ofta gick på repeat när min kusin och jag bodde tillsammans i en odefinierbar lukt av kryddor i Malmö en gång i tiden: