Häromdagen hade jag det tvivelaktiga nöjet att höra en man föreslå för en kvinna han bara träffat en gång tidigare, att de skulle gå ner i källaren och göra barn. Hon skrattade. Jag tittade äcklat på karln, reste mig och gick. Lite senare frågade jag henne om hon hade velat att jag skulle gripa in, men hon fnissade mest åt att hon inte hade fattat vad han sade.
Idag kom det här upp till diskussion med två kolleger. Den ena tyckte att jag var en idiot som inte hade sagt något - vilket man ju kan tycka. Funderar också på om jag borde ha sagt något mer slagfärdigt, samtidigt kan jag tycka att det är att handikappa någon annan att bara ta för givet att de inte kan ta sina egna strider (såvida nöden inte är ett faktum). Dessutom: om hon inte känner sig utsatt vill inte jag inte få henne att göra det heller, även om jag anser att hon är det.
Den andra kollegan ansåg inte att det var sexistiskt sagt och att det inte kan klassas som sexuella trakasserier eftersom att hon inte visade några tecken på att bli förolämpad. Motfrågade om han hade resonerat på samma sätt om det var någon som hade sagt något uppenbart rasistiskt till en svart man även om denna man också hade fnissat bort kommentaren. Eller om han hade tyckt att jag var icke-sexist om jag diskuterade kollegers kuklängder högljutt i fikarummet så länge alla fnissade åt det. Njae, det hade han så klart inte - men faktum kvarstod fortfarande: fattar du inte att du har blivit utsatt för sexuella trakasserier så har du inte blivit utsatt för sexuella trakasserier. Ungefär här tog min svaga sida vid: frustrationsvreden. Så jag valde att avbryta diskussionen, men jag kan så klart inte sluta reta mig på detta, enligt mig, retarderade uttalande.
Istället för att gå ner i en filosofisk diskussion om vad som egentligen är något vill jag ställa några enkla frågor: Betyder det här också att du inte har blivit bestulen om du inte märker att dina saker har försvunnit eller är det bara vid sexuella trakasserier som det här räknas? Kan ett litet barn eller en mentalt handikappad eller någon annan som inte har någon uppfattning om sex och sexualitet inte bli sexuellt trakasserad eller rör detta bara normalbegåvade kvinnor? Snälla förklara för mig, för jag kan för mitt liv inte förstå hur sexuella trakasserier kan upphöra att existera på grund av att någon inte uppfattar dem.
Tänker precis som du och undrar vad fan det är för "regel", dessutom bara applicerbar på sexuella trakasserier? Bah!
SvaraRaderaFår inte ihop det alls. Särskilt inte eftersom att det motsatta knappast räcker för att det ska vara sexuella trakasserier heller. Det vill säga: om kvinnan själv säger att hon blivit trakasserad så viftas det i regel bort.
SvaraRadera