Tack för inget, chefen

Saker jag hade velat veta tidigare än jag fick: att nya killen är hos oss för att han arbetstränar efter att ha sprungit in i en vägg. Det hade förmodligen satt hans kontaktförsök i ett annat perspektiv när han ställde för många frågor och senare ville hålla mig i handen. Det hade förmodligen fått mig att agera på ett annat sätt än att bli tvär, avvisande och bufflig mot honom. Alla fysiska och verbala klappar i stjärten jag har fått genom livet har lärt mig att det bästa sättet att agera i liknande situationer är att visa totalt avståndstagande (och möjligen att knäa folk, men så långt går jag inte på en arbetsplats). Det behövde kanske inte gå ut ett mejl till alla i huset, men vi på samma avdelning hade väl kunnat få reda på hur allt låg till? Nu trodde jag ju att han var ett pervo i mängden, vilket kan ha gett honom ytterligare men för livet. Vad vet jag? Inget alls, som vanligt.