Lunchsällskapet. Det var ju dem jag inte skulle prata med.

Jaha. Nej jag är inte så jätteförtjust i när okända livsbejakare ska sätta sig bredvid mig på tunnelbanan och ignorera det faktum att jag har hörlurar på mig. Speciellt inte när de ska vara så härligt nyfikna på människan och ställa frågor vars svar de inte har ett skit med att göra och som ändå bara är en språngbräda till den stora monologen om dem själva. Så man svarar lite frånvarande på deras frågor istället för att vara direkt otrevlig eller bara be dem dra. Fast då är man visst introvert och kall och rädd eller vad det nu är och så blir plötsligt den där lilla mysiga turen till vart det än var väldigt besvärande och man ångrar återigen att man har haft ögonkontakt med folk. Jag klarar mig alldeles utmärkt om jag får åka omkring själv i min egen värld, tack så mycket.

Det dök upp som diskussionsämne under en lunch det här. Jag skäms inte över att jag vill åka ostörd i den mån det går på mina resor. Men frågan är om jag inte ska hålla tyst om det i fortsättningen, för den här gången fick jag ånyo höra att jag är så typiskt svensk. Jag blir så trött på det resonemanget. Faktiskt. Det är väl inte så väldigt konstigt att även jag är en produkt av den kultur jag lever i. Det gäller för mig likaväl som mina vänner likaväl som dem jag (ofrivilligt) äter lunch med. Tyvärr är det tydligaste och mest irriterande tecknet på att man tillhör den här kulturen som vi pratar om nu, att man distansierar sig ifrån den genom att anklaga andra för att tillhöra den. Helst genom att luta sig mot någon resa man själv har gjort. Ursäkta mig lite här. Men. Är det meningen att man ska se någon som spenderade två veckor i Thailand under påsken som ett socialantropologiskt orakel? Jag gör inte riktigt det. Jag tycker däremot att det i allra högsta grad är en svensk sak att göra, om vi nu ska definiera vad som är och vad som inte är. Lika svenskt som att kalla Afrika för ett land, gå på frigörande dans och köpa sina kläder på Indiska. Precis som personen som kallade mig för "typiskt svensk" gjorde. Däremot. Att tro att människor i ett annat land är mer öppna, för att man har shoppat på säljarnas marknad i ett "semesterparadis". Det är enbart korkat.