Nyåret. Fortsättningen.

(För er som inte vet det är det ett heltidsjobb att vara arbetslös med alla tv-tablåer som ska följas. Det är därför saker och ting tar lite tid ibland.)

Del 2:

Jo. Det tog alltså en timma för alla att inse att vi befann oss i de försöksutsläpptas Mekka. Vi gick därifrån. En förbannat kall promenad senare var vi på Rådhuspladsen för att se D.A.D och för att invänta jordens undergång som skulle komma i och med datorkraschen som i sin tur skulle uppstå i och med att inga datorer kunde växla från nittonhundratal till tvåtusental. (Och den meningen fick mig att känna mig som en överlevare från Titanic).

Datorerna visade sig smartare än människan, ty jorden gick inte alls under även om det kändes som att vi befann oss i det bestraffande efterlivet ett tag. Däremot spelade D.A.D och jag vill minnas att de var rätt fräsiga. Å andra sidan kändes det inte som att någon av oss var i ett läge där vi var kräsna just då. Att inte röka hasch men att omges av haschrök när man är semibakis är ungefär lika upphetsande som rökelse för en migränattack. Det var inte så att alla mådde bra i vårt gäng med andra ord. Vi var uttorkade, förfrusna och rökförgiftade. Eller ja, tre av fem var det. Det fanns två mycket fnissflummiga män bland oss som förmodligen upplevde den bästa kvällen i mannaminne.

Efter ett tag blev klockan tolv och folk började smälla rakter som folk gör på nyårsafton. Med planlös idioti alltså. Kylan gav den tacksamma effekten att all rök sjönk så att vi kunde andas in den och fortsätta att må dåligt. Rådhuspladsen blev ett inferno utan dess like (till och med svensk tv rapporterade om det), så vi knallade in på första bästa pub. The Scottish Pub. Ett tillhåll för huliganer. Ett tillhåll för oss.



Om jag har inte har varit tydlig nog vill jag bara, ytterligare en gång, tillägga att vi mådde ungefär som Kicki Danielsson utan varken sprit eller falukorv. Den fina fyllan som inledde dagen blev en bestående bakfylla resten av natten. The Scottish Pub var säkert jättetrevlig, men vi ägnade oss mest åt att sova i skift för att överleva vårt fysiska lidande.

Vid fem, när stället stängde, kom en liten satt man fram och tog på mina private parts samtidigt som han sade "du är køn". Alltså inte du är ett kön utan du är skön. Skön som i snygg och inte som i en säng. Bästa ligget ever! Eller inte. Jag lärde honom ett och annat genom att hytta med näven och kalla honom för svinpäls. Förmodligen tog han aldrig en kvinna mellan benen igen efter det... I vilket fall. När vi kom ut bligade vi lite surt mot Köpenhamns gator som fortfarande låg täckta i dimma. ALLA glasrutor kring Rådhusplatsen var krossade utom dem på vår lilla huliganpub. Någon typ av änglavakt hade vi alltså haft, denna bedrövliga kväll till trots.

Mycket mer än så hände inte. Vi gick till Huvudbangården. Två av oss fick hålla oss vakna i väntan på att Pilen skulle ta oss hem igen. Mot alla odds fnissade vi, sen köpte vi kaffe och sen åkte vi hem till en dator som fungerade och ett millenium som tycks ha fortsatt i samma anda som det började. Med krossade drömma och andras skit på händerna.

The end.

Ps. En person som var med den här kvällen har i efterhand refererat till millenieskiftet som ett av de bästa nyåren. Vad det säger mest om, hans liv eller mitt, låter jag vara osagt. Ds.